Une carte
Vit pil: Le lycée Victor Duruy - Min skola, eller rättare sagt hela skolområdet, här färgat blårandigt.
Gul pil: Les Rois - Här bor familjen, den gula lilla pricken.
Blå pil: L'hopital Layne - Rätt över gatan arbetar Denis, min värdpappa.
Flygbiljetterna!
em har bokat flygbiljetterna! De är betalda och hela köret, ska bara betala min halva också såklart, men tänk! Wow! Det här är stort.. Pratade som sagt med min värdpappa igår, Denis. Det blev en hel del sagt, 59 minuter senare var jag helt svettig! Det tar på krafterna kan jag tala om, men skönt att han är pigg på att prata i alla fall, hörförståelsen kommer man ju snabbt komma in i.
Hur som helst så får jag välja själv om jag vill bo hos dem hela tiden, eller om jag vill bo på internatet. Det känns bra att jag redan från början sa att jag vill prova att bo på internatet, för att knyta kontakter och uppleva det också liksom. Det är väldigt bra när man inte kan ett språk så bra riktigt, så att man känner att man måste linda in allting och inte vill säga rakt ut. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar, men Denis och jag kom fram till att jag får göra precis som jag vill.
Hos värdfamiljen har jag ett eget litet hus på gården, tror att det är två våningar, med ett litet sovloft. Det är väldigt nära till skolan, och jag kommer få ha en egen cykel där nere! På luncherna så kommer deras barn ofta hem och äter eftersom det är så nära, men jag följer Annelies råd och tänker äta i skolan. Jag menar det är ju en kulturupplevelse bara det!
Vad kommer jag mer ihåg?
Staden är väldigt lugn, aldrig några överfall, mord eller vapen (exakt så sa han), och det är ju tryggt. Det är traditionsenligt och väldigt franskt, verkade det som. Han har förresten varit i Sverige två gånger, en gång när han var 11 och en gång när han var 15. Hela familjen verkar vara väldigt internationell, och duktig på språk, och vana vid att möta nya människor med annan kultur.
Det här känns så bra!
Bisous!
Det blir aldrig som man tänkt sig
Så irriterande när saker inte blir som man har tänkt sig, inte sant em? Men imorgon är det vi som köper flygbiljetter!!
Bonne Nuit!
Ännu mer klarhet!
Låg ett stort kuvert i brevlådan idag, stipendieansökan stod det på det. Åh nej, tänkte jag, ännu ett avslag.. Men det var det inte. Istället var det en ansökan från farmor/farfars stipendiefond, vilken överraskning! De är för söta! Så nu är den ifylld och klar att skickas, ska bara bifoga betygen jag får i skolan imorgon.
Grön pil: Paris - Här träffas alla utbytesstudenterna i november, sägs vara en av höjdpunkterna under året.
Gul pil: Bordeaux - Här ska jag och em fira våra 18-årsdagar, det visade sig att hon bara är en vecka äldre än mig, så det blir ju toppen! Längtar redan!
Röd pil: Dax - Här bor Annelies bästa väninna, ska förhoppningsvis hälsa på henne! Det känns tryggt!
Lila pil: Razac - Här är ems "hemstad"! Lätt att jag ska besöka den också! Är så glad att just em och jag har hamnat i Aquitaine båda två!
Blå pil: Mont-de-Marsan - Ma ville, ma maison, ma famille! Min stad, mitt hem, min familj! Hit ska ni komma om ni vill se hur jag har det! Det ska bli så kul!!
Bisous!
Flygbiljetterna
em är grym på att hitta bra flygbiljetter! Den 27 augusti finns ett flyg som avgår från arlanda 14.00, och tre timmar senare landar det i Bordeaux. Det flyget vill em och jag sitta på! Priset är verkligen toppen också, 1 134 svenska riksdaler! inklusive flygskatt, det kan ju inte bli bättre?
Om nu Mamma hade fått lön tidigare, nej det blir till att vänta två veckor, och hoppas, hoppas, hoppas, att priset är detsamma..
Bisous!
L'internat
Här har vi hem nummer två, internatet. Har fått alla möjliga kommentarer om hur det ser, läskigt, spöklikt, som ett slott, vackert eller ett riktigt fängelse. Jaja, vi vet ju att jag i alla fall har förmånen att få se på tv en gång i veckan, och då kan man ju inte kräva såå mycket av utsidan. Men själv tycker jag faktiskt om det, det ser gammalt och franskt ut.
Såhär på långt håll..
Bisous!
La Famille d'accueil
Voila ma nouvelle famille! Les Roi.
Nu ska jag bara vänta på att rektorn ska skicka välkomstbrevet någon gång, men under tiden kan jag bekanta mig med min nya familj.
A bientôt!
Resan
Men lite roligt är det!
Bisous!
Sommaregn
Så det gjorde jag ju självklart. Det visade sig att hon hade varit au-pair i familjen för 11 år sen och hon hade bara positivt att berätta om dem. Pappan Dennis är läkare och mamman är utbildad lärare men hemmafru. De bor i ett vackert hus från 1920-talet. De har fyra söner, 12, 14, 16, och 18 år gamla. Och en hund och en katt. De är en öppen och generös familj, och sönerna är vana vid att träffa nya människor.
Det låter nästan för bra för att vara sant. De bor bara 800 meter från skolan, vilket innebär att jag slipper internatet om jag vill. Nu gäller det bara att hålla tummarna!
Det här var precis vad jag behövde!
Bisous!
Avskedsfesten
Sitter här och är lite lagom morgonrufsig och sentimental, troligtvis pga sömnbristen.. Eller också av alla underbara hälsningar de skrev till mig i min bok igår. Det är ett toppentips till alla oss som drar iväg nu till hösten. Köp en liten bok, lite färgpennor och be alla skriva en hälsning och sitt namn, det behöver inte vara mycket. Men det kommer vara så kul att ha kvar. Det här måste man ju inte göra med sin klass utan bara med lite nära och kära.
Jaha så vad är nytt när det gäller Frankrike då? Öppnade just mailen och såg att jag blivit beviljad ett stipendium från skolan, på en ordentlig summa pengar. Det känns kalasbra, för pengar går ju alltid åt. Eller ordentlig och ordentlig, den räcker kanske inte så långt där nere, men det är alltid bättre än ingenting.
Om ni nu ursäktar så ska jag nu krypa nerför trappan till köket och klunka kaffe, har ett geografiarbete och lite disk att ta igen..
Dagens Lyx: Borsta tänderna!
Vad som väntar..
Tyvärr så har vi inte nått fram till den där, stora förändringen än, utan är fortfarande på planeringsstadiet. Men tankarna och förväntningarna finns redan nu kan jag tala om, och de behöver få komma ut och se världen de också, så därför har jag tänkt att jag ska skriva ner dem här.
Just idag har jag varit omåttligt tråkig, och det enda jag velat diskutera med Mamma och Pappa är om alla känslor och tankar. Jag är faktiskt väldigt jobbig just då, för jag har ju ingen aning om vad som väntar och har därför inget att diskutera, men vill lik förbannat bara prata om det, för alla känslorna finns ju där redan nu..
Jaja, det får väl räcka för den här gången, har ju inget att berätta egentligen, men om ni fortsätter att läsa i framtiden, så kan jag garantera er att ni får följa mig på mitt livs upplevelse!
Trevlig Resa!
Bisous
