Ett år i Frankrike

Ja, da har Jean gjort sin debut i bloggvarlden som ni kanske har markt i senaste inlagget. Vill ni se honom live sa kommer han till Sverige i februari, det ska bli minst sagt intressant och kalaskul!

Nu ska ni fa svar pa min rubrik, men det ar en lang historia sa jag rekommenderar att ni tar en kaffe och satter er skont till ratta (och har talamod med mitt smavirriga skrivsatt).

onsdag kvall: Vid matbordet berattar Luc om den laskiga ockultaprasten som besokte hans skola under dagen, jag blir lite smanervos av alla exorcismhistorier och jag blir latt uppskramd pa grund av stressen som hanger over mig nu innan bacen. Nathalie tar sedan till orda och utbrister det skedde ett mysterium inatt.. Morkret trycker redan mot glasverandans vaggar och kanner mig genast obekvam. Inatt klockan tva gick jag pa toaletten, berattar hon, jag stallde mig sedan vi fonstret och drack ett glas vatten i mitt rum. Jag tyckte att det var konstigt att tradgarden var sa upplyst sa jag gick in i Lucs rum for att kunna se battre. Det visade sig att det var den stora halogen lampan i det nya lilla huset vi haller pa att renovera som var tand. Och den var inte det nar vi gick och la oss pa kvallen. Sagt och gjort Nathalie traskar ut i tradgarden bort till huset och slacker. Ullis var hund var forsvunnen sa hon ropade lite pa honom innan hon gick och la sig igen.


(Nagra kvallar tidigare) nar jag kom ut till mig satt en stor spindel och vantade pa mig i trappan. Jag dodade den, sedan hittade jag en till som kom undan. Nar jag inte lyckas ha ihjal dem sa blir jag jatte hispig. Skyndar upp pa ovarvaningen, och vad sitter dar i taket? Precis en tredje spindel, jag lyckades inte doda den heller och da brast det. Ringde till mamma och forsokte andas lugnt. Nar jag lite lugnare skulle ta fram nya toalettrullar i skapet, sa horde jag hur ett nat gick sonder nar jag oppnade, jag behover val inte beratta att det satt en fjarde spindel pa insidan av skapdorren? Nej, da berattar jag inte det.

Den har kvallen ringde jag an en gang till Mami och bad henne prata med mig medan jag tvattade av mig sminket, helstressad som jag var av alla historier sa ville jag inte sta med ryggen mot trappan. Jag vet att det bara ar en lampa som har tants, och jag menar det kan ju vara vad som helst och jag vet att jag ar lojlig! (problemet var just det, att det kunde vara vad som helst). Vid 23.42 la jag antligen ner min bok och forsokte somna, vilket har blivit en riktig utmaning pga allt kaffe (men utan kaffet kan jag lova att det ar en riktig kamp for att vakna). Vid ett tiden horde jag ute pa gatan nagra bildorrar som slog igen och en motor som drog igang och sedan dovt forsvagades nar bilen gav sig ivag. Till slut somnade jag.

Torsdag morgon: Skyndar in i huset for att ata frukost, skyndar tillbaka till lilla huset for att gora mig iordning. Nar jag for tredja gangen korsar gardsplanen sa fragar jag mig vart var bil ar nagonstans. Troligtvis har val Nat och Luc akt tidigare for att lamna av honom innan vi beger oss till den lilla staden dar jag skulle klara min DELF examen. Men nar jag moter Nat i dorren fragar jag henne forvanad var bilen ar. Hon tittar konstigt pa mig och sedan gar hon bara resolut ut genom dorren, vander pa klacken och ringer polisen.

Man kan inte oppna var port utan att gora oljud och Ullis som var hemma den har kvallen reagerar pa minsta lilla. Kanner man inte till tekniken sa far man knappt upp porten. Bara tanken pa att nagon hade smugit omkring har utanfor mitt hus som jag nastan aldrig laser for att laset knappt funkar och for att jag kanner mig sa trygg, gor mig illamaende. Vi insag aven sambandet mellan den tanda lampan och bilen som var borta. Troligtvis hade han/de varit har tva kvallar i rad. Redo att brisera satte jag och Nat oss i vanen och akte for att hamta tva tyskor och en ameriskanska (vanner till mig som ocksa har gjort DELF:en). Jonna tank inte pa det har nu utan koncentrera dig pa provet, okej? Sa Nathalie blek efter att vi insett att han/de troligtvis inte hade glomt att slacka lampan men att de fortfarande var dar nar Nat gick ut, sammanbitna uppmuntrade vi varandra att sluta tanka pa alla om.

Provet gick jattebra, men sedan infann sig problemet hur vi skulle komma hem for det fanns ingen som kunde hamta oss. Vi tog oss till tagstationen och fixade allting pa en gang, men fran den har halan gick det typ tva tag om dagen och vi hade missat det forsta med atta minuter, nasta gick om fyra timmar. Oh well vi kommer ju hem nan gang sa vi och gick till ett kafé, vi fann sedan en olast tjurfaktningsarena dar vi tog skydd fran regnet. Vi infann oss i god tid till taget nar en kvinna kommer ut och sager att taget ar en timme forsenat. Jaha okej da, inte lycket att gora, sa vi installerade oss pa en bank, nar Mareke utbrister, vi kommer inte hinna med bussen till Mt de Marsan!! Hon hade ratt, vi var fast i Dax. Jag ringde Denis och nat for att forklara att vi skulle lifta hem fran Dax, det tar en timme med bil ungefar och det ar manga manniskor som pendlar mellan de tva staderna. Dnis gav mig nagra praktiska rad och sa var det bestamt trodde jag. Jenna blev blek som ett lakan, Jag kan inte lifta, jag ar tjej! Jag var nara att explodera nar hon foreslog en taxi..

Nar antligen kom pa taget sa blev vi enligt Dana sexuellt trakasserade av en full spanjor, en man i 60 arsaldern? men han vill inget illa forstod jag eftersom jag lyssnade pa vad han sa, att du ar jattevcker och du liknar min dotter. Men nar han ville ta mig i ansiktet reageradfe Mareke, da blev han genast hotfull men gick sedan vidare. Taget var forsenat eftersom en 23arig tjej slangt sig framfor taget i Dax.. Jenna ovartalade mig att jag skulle fraga nagon om det fanns en buss till Mont de Marsan. En ansvarig forklarade bryskt att vi missat sista bussen, en gammal dam som stod intill blev orolig Men for guds skull har ni inte sett aldern pa flickorna?! utbrast hon. Ar ni minderariga? fragade mannen da. Jag holl tyst och lat de andra svar att ja det ar vi. Men da ar det ert ansvar att de kommer hem sakert! Fortsatte damen. Efter en stund rullade en taxi in pa stationen som korde oss till Mont de. 120 euro som SNCF betalade.

Pa kvallen rullade jag ihop mig tidigt i sangen och hoppades pa att somna pa en gang sa jag slapp hora nagra laskiga ljud. PimPim lag pa ena sidan om mig och Jeans aluminiumbaseballtra pa den andra, med ens var spindlarna i taket inte sa laskiga langre.