Ett år i Frankrike

Jag kan erkanna att jag njot ordentligt igarkvall framfor dumburken (eller bioduken som vi har har). Inga foraldrar hemma sa jag zappade som bara den, tills killarna tvingade till sig wrestling, strunt samma tankte jag och skrattade at det sjukt absurda programet. Borjade plugga vid 23 tiden kom i sang en timme senare, laste nagra sidor i Marc Levys vous revoir eller si c'était vrai 2 de flesta kanner nog till filmem Just like heaven, hur som helst ar det en fransk forfattare som skrivit manus, aven fast filmen ar skrap jamfort med boken.

Gav mig sovmorgon idag ocksa anda till klockan nio! (undra hur det kanns att vakna utan vackarklocka?). 

Det ar ju mors dag forresten, Luc ska kopa blommor pavag hem ifran bion och Jean har malat en teckning (Jean ar tretton) pa baksidan har vi alla skrivit varsin halsning det star:

Vi alskar dig mamma (utom Luc som hatar dig hade Jean skrivit till men jag tvingade honom att ta bort det)
Du ar arets mamma
Tack for allt
Trevlig mors dag!

Jag ar nog den enda i det har huset som tycker om sondagar. Det ar liksom ingen press alls enligt mig, vi ater sen lunch sedan sitter vi och tar en kaffe lange och pratar. Det ar tyst (for mina brorsor har inte pluggat pa hela helgen och ar alltid smatt panikslagna for alla uppgifter som de maste gora). Ingen stress infor vad man ska gora infor kvallen for att man maste ga och lagga sig tidigt. Herregud jag insag just att jag har blivit pensionar. Tyvarr ar det annu ingen sol i sikte utan mer aska, far se det fran den ljusa sidan, jag haller mig inne och pluggar.

Igar var nog forsta gangen i mitt 18 och ett halvariga liv som jag inte kollade pa melodifestivalen, och ja mami jag lever anda.

Ska val avsluta med att forklara vilken underbar mami jag har som offrar nastan en timme av sin fredagkvall at att sitta och lyssna pa sin dotter i frankrike som forklarar vilken hemskt fruktansvard situation vi lever i, utan att bli det minsta irriterad, jag tycker det sager en hel del. Jag hoppas att ni forstar att det har ar bara en bagatell om man tanker pa allt hon gjort for mig. Jag alskar dig, och du ar den enda personen vars efterbild jag skulle kunna forestalla mig att vara (och bara du forstar hur mycket det betyder). Merci maman, je t'aime.