Att planera sin framtid
..är egentligen väldigt löjligt, för man har ändå aldrig någon aning om vad som händer och vad man hamnar. Därmedväldigt omöjligt.
Det känns verkligen som det också när man sitter här och letar universitet. Jag har sex olika val av utbildningar och universitet att söka till i min UCAS ansökan. UCAS är en organisation som tar hand om alla ansökningar till universiteten i Storbritannien, för det är dit jag vill sen. De franska universiteten är alldeles för tävlingsinriktade och studenterna har inget liv, och om det innebär fyra år av mindre liv än vad jag har nu så tror inte jag att det är min grej riktigt, kan man ens plugga mer än såhär?
Hur som helst så känner jag mig stressad, skulle behövt ett antal månader till att titta på universitet. Har lyckats beställa två "kataloger" från universitet som intresserar mig. Swansea, Ulster, Cardiff, London, Kent. Ja listan kan bli lång. Nathalie och jag satt och försökte sammanställa mitt personal statement idag, i sex timmar framför varsin dator på verandan, snacka om no-lifers. Men vi har hittat en massa bra information så det ska nog gå att sammanställa något intressant. Det jobbiga är att jag bara har en vecka på mig nu innan Nat och Denis åker, vill inte att de ska åka! Fem veckor utan dem..
Ikväll när vi sitter som bäst mätta efter en god middag på lafrite så säger Luc Jonna du har förändrats sen i söndagskväll. Jaha hur då då? Frågar både nathalie och jag, söndagskvällen var förövrigt då vi avreagerade oss som bäst på varandra i köket, andra som hörde skulle nog mer sagt att vi bråkade och nästinitill hade slagsmål (blodapelsinen var ju inblandad också). Har hon växt? Undrar nat. Har jag blivit tjock? undrar jag. Nej! Jaha men är det en positiv eller negativ förändring då? Svaret var att det var definitivt en positiv förändring. Sen berättade han hur mycket finare han tyckte att jag var i min blå klänning (som jag hade på mig ikväll) än vad jag är i den blommiga. Till slut blev han trött på våra frågor och sa bara äh du har väl en finne eller nåt som har försvunnit. Typiskt bröder. Men sen gav han mig i alla fall en jättekram.
Svar till Anna: Jag förstår om det är svårt att hålla isär alla bröder, jag själv har problem med det ibland.. Så det kan vara lägligt med en familjeupdate.
Jean: Yngsta sonen en 13 årig intelligent kille som är jättekramig och som älskar att ge sin storasyster kindpussar. Läser tonvis med böcker och svarar till Juanito Potato.
Luc: 15 årig fotbollsgalning, som är rättfram och säger precis vad han tycker, (till och med att han tycker jag är ful i min älskade basker) men det får mig att må jättebra här, för han säger ju hur mycket han tycker om mig också. har det kämpigare i skolan än de andra men har många andra kvalitéer.
Jim: 17 åring som jag ännu inte träffat för han är i Australien som utbytesstudent det här året, sägs vara den snyggaste av de fyra bröderna så alla förväntar sig nu att jag ska bli helt tokig i honom när han kommer hem i slutet av juni. Också den struligaste och våldsammaste, men även han väldigt ärlig och hatar orättvisor.
Dylan: Anses av sina småbröder som perfekt, 18 åring som nu pluggar medicin i Cardiff. Intelligent, hjälpsam, omtänksam, pianospelande gud. Men alla de här kvalitéerna har hans bröder också, skillnaden är bara att han är så välmedveten om att han har de.
Denis: Min pappa som har bestämt att jag ska bli den nya Eva Joly (en kvinna som visst ändrade den franska historian). Motiverar och älskar att ge små föreläsningar om allt mellan tryckkokare till George Orwell, en allvetare som liftat sig igenom USA på fem dagar!? Han smider för tillfället planer om vem av sönerna ha ska lyckas gifta bort mig med.
Nathalie: Min mamma som älskar mosaik och gamla hus. Utbildad lärare men numera hemmafru engagerad i sina barn, däribland mig för att hon är värdmamma för min klass(!). Passionerad och höjer snabbt rösten, en aldrig långsint.
Sådär, där har vi dem! Sen har vi ju alltid mina andra släktingar också, men det kan vi ta någon annan dag.
Nu ska jag plugga, sov ut riktigt ordentligt inatt, somnade innan midnatt, det är inte ofta!
Bisous
Det känns verkligen som det också när man sitter här och letar universitet. Jag har sex olika val av utbildningar och universitet att söka till i min UCAS ansökan. UCAS är en organisation som tar hand om alla ansökningar till universiteten i Storbritannien, för det är dit jag vill sen. De franska universiteten är alldeles för tävlingsinriktade och studenterna har inget liv, och om det innebär fyra år av mindre liv än vad jag har nu så tror inte jag att det är min grej riktigt, kan man ens plugga mer än såhär?
Hur som helst så känner jag mig stressad, skulle behövt ett antal månader till att titta på universitet. Har lyckats beställa två "kataloger" från universitet som intresserar mig. Swansea, Ulster, Cardiff, London, Kent. Ja listan kan bli lång. Nathalie och jag satt och försökte sammanställa mitt personal statement idag, i sex timmar framför varsin dator på verandan, snacka om no-lifers. Men vi har hittat en massa bra information så det ska nog gå att sammanställa något intressant. Det jobbiga är att jag bara har en vecka på mig nu innan Nat och Denis åker, vill inte att de ska åka! Fem veckor utan dem..
Ikväll när vi sitter som bäst mätta efter en god middag på lafrite så säger Luc Jonna du har förändrats sen i söndagskväll. Jaha hur då då? Frågar både nathalie och jag, söndagskvällen var förövrigt då vi avreagerade oss som bäst på varandra i köket, andra som hörde skulle nog mer sagt att vi bråkade och nästinitill hade slagsmål (blodapelsinen var ju inblandad också). Har hon växt? Undrar nat. Har jag blivit tjock? undrar jag. Nej! Jaha men är det en positiv eller negativ förändring då? Svaret var att det var definitivt en positiv förändring. Sen berättade han hur mycket finare han tyckte att jag var i min blå klänning (som jag hade på mig ikväll) än vad jag är i den blommiga. Till slut blev han trött på våra frågor och sa bara äh du har väl en finne eller nåt som har försvunnit. Typiskt bröder. Men sen gav han mig i alla fall en jättekram.
Svar till Anna: Jag förstår om det är svårt att hålla isär alla bröder, jag själv har problem med det ibland.. Så det kan vara lägligt med en familjeupdate.
Jean: Yngsta sonen en 13 årig intelligent kille som är jättekramig och som älskar att ge sin storasyster kindpussar. Läser tonvis med böcker och svarar till Juanito Potato.
Luc: 15 årig fotbollsgalning, som är rättfram och säger precis vad han tycker, (till och med att han tycker jag är ful i min älskade basker) men det får mig att må jättebra här, för han säger ju hur mycket han tycker om mig också. har det kämpigare i skolan än de andra men har många andra kvalitéer.
Jim: 17 åring som jag ännu inte träffat för han är i Australien som utbytesstudent det här året, sägs vara den snyggaste av de fyra bröderna så alla förväntar sig nu att jag ska bli helt tokig i honom när han kommer hem i slutet av juni. Också den struligaste och våldsammaste, men även han väldigt ärlig och hatar orättvisor.
Dylan: Anses av sina småbröder som perfekt, 18 åring som nu pluggar medicin i Cardiff. Intelligent, hjälpsam, omtänksam, pianospelande gud. Men alla de här kvalitéerna har hans bröder också, skillnaden är bara att han är så välmedveten om att han har de.
Denis: Min pappa som har bestämt att jag ska bli den nya Eva Joly (en kvinna som visst ändrade den franska historian). Motiverar och älskar att ge små föreläsningar om allt mellan tryckkokare till George Orwell, en allvetare som liftat sig igenom USA på fem dagar!? Han smider för tillfället planer om vem av sönerna ha ska lyckas gifta bort mig med.
Nathalie: Min mamma som älskar mosaik och gamla hus. Utbildad lärare men numera hemmafru engagerad i sina barn, däribland mig för att hon är värdmamma för min klass(!). Passionerad och höjer snabbt rösten, en aldrig långsint.
Sådär, där har vi dem! Sen har vi ju alltid mina andra släktingar också, men det kan vi ta någon annan dag.
Nu ska jag plugga, sov ut riktigt ordentligt inatt, somnade innan midnatt, det är inte ofta!
Bisous
Kommentarer
Trackback
