Ett år i Frankrike

Sitter återigen framför brasan och blir serverad te, kex och pain de raisin av Nathalie, hon är för snäll! Och Jonna är för bortskämd, men jag klagar inte. Känner att jag har en huvudvärk på gång. Men det är normalt på tisdagar, började morgonen med två timmars idrott, löpningen har bytts ut till basket, tjejer när är för korta för att spela med dock så jag kämpade för att visa att jag klarar av att spela med killarna, vi får se, jag tacklas tillräckligt  i alla fall (ja, jag vet att man inte tacklas i basket, men jag och Pontus gör det).

Stina: Hej! Jag funderar på att åka på ett utbytesår i Frankrike, men är lite osäker. Om du skulle kunna svara på några frågor skulle det vara jättebra:) Vilken organistation åker du med? Är du glad över att du har åkt? Är det jobbigt med franskan, skolan, och att lära känna folk? Tack på förhand! //Stina

Dags för frågestund, hoppas det var okej att jag svarar såhär Stina, det är nämligen så att min mejl krånglar som bara den, samt att jag fått den här typen av frågor innan, och här kan ju alla läsa svaren! Och jag svarar mer än gärna, jättekul att det finns folk som hittar hit!

Organisationen jag åker med är i själva verket ingen organistation, utan ett sorts statligt stipendium. Som ni kanske märkt så är det ganska dyrt att åka med företag, i alla fall var det för dyrt för min familj, men med hjälp av stipendiumet som jag fick genom att skriva en presentation av mig själv på franska, utifrån den blev jag sedan vald att komma på intervju i Stockholm. Till sist så valdes 25 ungdomar ut till det här utbytesåret. Det är ingen summa pengar man blir tilldelad utan mer att allt organiseras åt dig utan att du behöver betala. Jag betalar dock min värdfamilj 152 euro i månaden, i och med att jag inte äter i skolan så betalar jag heller inget för skolmaten. För mer information klicka er in på www.programkontoret.se och sök efter ett år i Frankrike. De har även utbyten med andra länder.

Jag tänkte faktiskt just på den här frågan idag, är jag glad att jag åkte? Behövde inte tänka, visste redan att svaret var: ja, för det här är det bästa jag gjort i mitt liv hittills. Så enkelt är det faktiskt.

Franskan har inte varit något större problem, bara man är beredd på att göra bort sig, säga fel och vara hämmad i sitt sätt att uttrycka sig. Men det är ingen fara, så länge man har tålamod med sig själv, och accepterar sina missförstånd för var de är, bara missförstånd. Jag kan alltid göra fel, men jag kan aldrig vara fel! 

När det gäller skolan så är det bara att göra allt lärarna säger med ett respektfullt leende. Var artig och korrekt, och ja, lyd helt enkelt. Men även här gäller det att vara snäll mot sig själv och inte ställa omöjliga krav. För tänk på att den franska skolan faktiskt är raka motsatsen till den svenska. Det enda som betyder något är metoden, hur du formulerar dig, aldrig vad du vill få fram.

Jag älskar franska ungdomar! Här har alla varit öppna mot miiyogfphju (<--min lillebror bestämde visst för att göra ett intryck också), mot mig ville jag säga. Även här gäller det att vara flexibel och anpassa sig. Men det gäller bara att vara öppen själv, den gyllene regeln funkar klcokrent! Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Lite klyschigt kanske, men hellre en klyscha än en lögn.

Hoppas detta var lite till hjälp, och fråga igen om det är något som är otydligt eller som ni vill veta mer om.

Bisous!!