Ett år i Frankrike

365 dagar har passerat sedan jag sist skrev en sammanfattning av året som varit. Jag vill inte tro att det är sant, det har gått skrämmande fort den här gången. Sist satt jag i Nässjö framför datorn och bläddrade i min använda kalender, ett av mina käraste föremål. Kan verka något paradoxalt, eftersom jag är så för spontanitet men så är det i alla fall. Nu sitter jag här i min säng 228 mil därifrån, i ett litet hus som jag kallar för mitt, med fyra nya bröder som fortfarande sover gott i sina sängar, en PimPim som försöker hjälpa till att skriva, och med ett helt litet nytt liv uppbyggt omkring mig. Hur hamnade jag nu här?

Januari: Jag festade ännu ganska ordentligt under början av året, inget allvarligt, det var kul! Överallt på sidorna står också "Träna" "Springa" och liknande, hade kommit igång med förberedelserna för Göteborgsvarvet med Aline. Ett toppen sätt att fokusera på något nyttigt med mitt tränande. Det hade börjat sökas stipendium lite smått till Frankrike, men stipendiet var ännu inte mitt så brevlådan var under högsta bevakning.

Februari: Började ta pluggandet på ännu mer allvar, (som om jag inte gjort det förut?). Jag blev kallad till intervju i Stockholm angående Frankrike, minns att jag kände mig jättestolt när jag åkte tåget själv, stora damen! Om jag bara visste vad som komma skulle. Varvade allt detta med förberedelser till Thailand, och massa mys på soffan med Ema, Emli och Pontus!

Mars: Började skaka rumpa till salsarytmer på fritiden, det var trevligt, men det roligaste var ändå att kolla in instruktörens klackar varje gånger, herregud!! Praktiserade som student på Växjös underbara universitet, bodde hos snälla Elisabeth (hör och häpna kände jag mig världsvan!?). I slutet av månaden åkte jag utomlands för första gången i mitt liv (räknar inte färjan till Danmark). Det blev Thailand för att besöka de underbara kusinerna. Åt frukt i tonvis, häpnades över sociala skillnader, stark mat, billiga kläder och det absolut bästa, korallrevssnorklingen! Mitt i alltihop under drömsemestern får jag mejl från Internationella Programkontoret, jag var antagen! Man hade även valt ut Mont de Marsan som mitt nya hem, jag visste inte vad jag skulle tro men var fylld av ren lycka.

April: Första halvan spenderades fortfarande i Thailand, så vi kom hem någon gång i mitten av månaden. Tidningen kontaktade mig angående stipendiet och jag hade fullt upp att tenta av svenska b. Och alla andra prov också för den delen..

Maj: Jobbade på allvar med att söka stipendier, utan så mycket lycka dock. Det var slutspurten innan Göteborgsvarvet och den 12e blev det springa av. 21 km senare var jag ett enda stort leende! Det blev en riktig tjejresa hem till Gotland för några dagar, bara för att få vara lite nostalgisk och få sig en aptitretare för vad som komma skulle. Det finns inget bättre än att komma hem till ön. Det traskades runt på ännu svala gator i vårsolen, och badades fötter på Raukudd. Mami, Manni och jag åkte upp till Stockholm för en informationsdag om Frankrike, och så passade vi på att träffa Jennifer och Juliette!

Juni: Sommarmånaden kom hastigt och längtan bort från Nässjö var tyngande. Det ordnades avskedsfest för mig och Aline med världens bästa Spa0508, men jag insåg inget av vad det betydde (lämna det här?). Massa fina balpar tog studenten, men de finaste var Pontus och Ema. Den 15e lämnade jag Brinellgymnasiet utan att veta om jag skulle vara tvungen att komma tillbaka, fast det var jag nästan säker på att jag skulle. Den 19e fick jag äntligen, äntligen komma till Gotland! Emli och sedan Ema kom några dagar senare och lyckan var ett faktum, som det alltid är när det gäller oss.

Juli: Under en tältning på stranden för gamla goda tiders skull, så gjorde jag en ny upptäckt. Världen är full av konstiga sammanträffanden, eller vågar man tro att det var meningen, ödet. Det var sömnlösa nätter för Raukuddsbrudarna och lata dagar i solen (som inte riktigt ville titta fram tillräckligt mycket). Kafka och Emile Zola blandades med sommarfester och skratt som aldrig tystnade innan gryningen. Jag cyklade mellan Hellvi och Storugns på vita faran iklädd bikini, shorts, t-shirt och ett leende. Åt tortellini på minst sagt oväntade tider på dygnet.

Augusti: ..kom hastigt men inte lustigt. En vecka i Nässjö som förgylldes tack vare Pontus, åkerskolans basketplan och min tv-soffa. Men det var ännu inte slut, Raukuddsbrudarna hade ännu ett ess i rockärmarna och drog själva till ön med bilen full av mat för 196 kronor. Det blev tofta, sudersand, ännu mer Hellvi för mig, och världens bästa Jesper joinade oss. Såg Hitta nemo, och hitta nemo och.... Hitta nemo. Åt kinderägg så det sprutade choklad ur öronen, skrattade så vi fick magrutor och slappnade av så att de försvann igen. Den 20e var det avsked som ännu ger mig väldigt ont. Utan pardon slängde jag mig på tåget till Stockholm, flyget till Bordeaux, och tåget till Mont de Marsan. I chock för hur stor världen verkligen är adapterade jag mig lugnt och nöjd med pool och värme.

September: Det blev en roadtrip i Spanien under fem sex dagar. Vågor, vin och vattenpipa! Beatles i en krasslig kassettbandspelare. Gick ner i vikt på grund av det enda målet mat om dagen. Skolan började och Dylan skötte allt! Storögt gjorde jag allt som man sa åt mig att göra, utan att alltid fatta varför jag gjorde det. Blev helt plötsligt vuxen, bara för att jag levt arton år på jorden. Dylan lämnade mig och stack till Cardiff på gott och ont, vem skulle nu hålla koll på alla nycklar?

Oktober: Skaffade kodlås i Dylans frånvaro och kom på att den franska examen inte var så dum ändå. Började plugga hårt och varva med sena nätter på 1900 och härliga vänner. Blev extern och drog till Storbritannien för att hälsa på storebror. Det blev två intensiva snyltveckor och jag fick en massa nysa kontakter, samt föll pladask för den fina staden Cardiff. Till slut fick jag träffa min Ema!!! På en tunnelbanestation i London stod två skrattande, skrikande, gråtande kramandes tjejer, och jag fick äntligen avreagera mig. Längtan till Sverige satte konstigt nog in och vi torterade oss med bilder, minnen och nostalgi.

November: Kom lyckligt hem till Frankrike, mer motiverad och ambitiös inför bacen. I mitten av månaden skapade jag min helt egna lilla familj genom att adoptera PimPim. Plugg, vänner och cykelturer. Men ändå grått som november brukar vara.

December: Som jag längtade efter den sista månaden på 2007, kanske just för att jag ska få börja om snart. Trött och kämpande släpade jag mig själv framåt. Jag vet att jag med min vilja kan klara mycket och självdisciplinen är det ingen brist på, men då gäller det att jag lever i nuet. Och mitt personal statement hindrade det ganska ordentligt. Nat och Denis stack till Australien och huset blev inte lika prydligt längre. Dylan kom hem! Till slut fick jag träffa min mami, Pai och Manni!! Dagar av sol och shopping i spanska San Sebastian och promenader i vackra Bordeaux (jag är helt kär, vilken stad! Det gav motivation inför universitetsansökan).

Så det var det året. Tänker fortfarande mycket på tältningen och personen som jag delade många stunder med i somras, han säger att han tänker på mig också och att jag kommer hem snart. Jag antar att han har rätt, det kommer gå snabbt nu. Det hisnar i magen när jag tänker på det, som om jag sitter i en jättelik berg och dalbana, den började i Nässjö men var ska den sluta?

Var den än gör det så vet jag att det blir bra och slutar lyckligt, för det blir ju faktiskt vad man gör det till.