Ett år i Frankrike

Ännu en torsdag genomlevd, är alltid lika stolt när man kämpat sig igenom sådana dagar, och idag gick det ovanligt bra! Bestämde mig för att visa att jag verkligen ville lära mig och koncentrerade mig hela tiden, antecknade och lyssnade. Det går så mycket lättare när man är positiv, that's for sure.

Fortsätter med utmaningen att skriva ett personal statement, ska lägga upp det här på bloggen sen så ni får läsa, eller kanske inte, för jag gillar inte sådana texter, det är för mycket "jag är störst bäst och vackrast" över det hela. Men det är ett spel som jag måste spela om jag vill komma in. Och i spel så måste reglerna följas.

Lärde mig den hårda vägen i morse att man inte ska börja fingra på inställningarna på väckarklockan klockan kvart över sex på morgonen, omedvetet så ser du till att du försover dig. Men det gick bra ändå, bara att ta kläderna som ligger utspridda över hela övervåningen hopp ett par jeans där, och ja den här tröjan luktar inte för illa och närmaste strumporna parfymeras lite snabbt i farten sen är man på topp! Ja, jag vet jag är äcklig, men jag har inte hört någon klaga än. Måste köpa ett par nya jeans, mina dr denim börjar kämpa emot när jag dansar min jag-kan-visst-ha-de-här-jeansen-fortfarande-dans, men de är ju mina trogna följeslagare som jag verkligen älskar.

Jag har inte shoppat sen den 12e september, det ni! Förutom skolbäcker och en kappa. Men förstår ni, jag inser inte, det är ju hur länge som helst. Det är därför jag övertygat mami om att inte köpa julklappar, hellre att vi åker in till Bordeaux och hittar kläder jag behöver.

Nej, nu ska jag sluta gnälla om att jag måste skriva mitt p.s och ta tag i det istället!

C'est parti mon Kiki!

Bisous