Ett år i Frankrike

Nyss hemkommen från Carrouff. På vägen hem, lyckades jag med att hata allt vad Frankrike innebär. Jag hade cyklat dit när det ännu var lite halvljust så inget cykellyse hade jag när jag överraskades av mörkret. Jag hade cykat längs med stora vägen dit, men asfalten är så dålig där, så jag tänkte ta den andra vägen hem. Problemet var bara att senaste gången jag tog den vägen var med Dylan i somras. Så jag räknade med att bli helt vilsen.

Lycklig kände jag igen rondellen vid stadion och tog sikte mot den. Då helt plötslig ser jag en mörk skugga röra sig snabbt mot mig i ögonvrån. Det är sjukt vad man hinner tänka på under de korta microsekunderna, och jag som hade tömt halva kontot för att kunna betala skolplatsen imorgon. Jag lyckades förbanna och läxa upp mig själv riktigt ordentligt, innan jag insåg att det var en hund. En arg hund. Den började morra och skälla, och bet tag i mina jeans. Helt i chock var jag nära att stanna cykeln, men som tur var tog jag förnuftet tillfånga och fortsatte framåt. Väl framme i rondellen med hunden lämnad bakom mig drog jag äntligen efter andan, tårarna forsade utför kinderna och jag mådde illa. Jag vet det var bara en hund, men kan inte förklara.

Nu har Denis och Nat just gett mig numret till deras kreditkort hos carrouff, och kortet, mahaha föreställ er mig med världens vagn fylld ed godsaker, böcker, filmer, ja allt ni kan tänka er som finns på min favoritstormarknad. Nej, jag ska vara lika ansvarsfull  som alltid, det är ju inte precis som om det är värt att fly landet med ett kreditkort.

Mormor var här innan och lämnade av en stor låda chokladdoppade skumnallar, det är nog bäst kommer och räddar dem undan från mig innan det händer en olycka.

Ovärderligt:
Nutregenas ansiktstvättsprodukter ovärderligt när man äter choklad och ost i mängder.
Munskölj av samma orsak
Plastmappar Ordning och reda det är det essentiellt
Ost och choklad (ingen kommentar)

Bisous!