Ett år i Frankrike

Om ni inte visste det redan så jobbar i alla fall universiteten här i Frankrike hårt med sina strejkauktioner. Igår under filosofin så skulle Anaïd gå och hämta en grej i "la vie scolaire". En kort stund senare kommer hon tillbaka och stänger snabbt dörren efter sig, monsieur, det går tyvärr inte att få tag på en video just nu. Varför inte då? Frågar läraren irriterat. För att.. säger hon bara och öppnar dörren. Ett vrål som från en massa massa människor fyller det tysta klassrummet, busvisslingar och ramsor. Utan ett ord reser sig alla upp, inklusive läraren och skyndar ut på skolgården.

De stora metallportarna är stängda och låsta, gallret är sönderslaget på vissa ställen. På andra sidan är det fullt med ungdomar, som bankar och tjuter. Poliser överallt och rektorn i full färd med att försöka få in oss i klassrummen igen och övertyg oss om att vi inte får börja strejka också.

Marie förklarar läget: Det här är löjligt! De som strejkar där, kommer från ett praktiskt gymnasium, alltså de tar ingen bac. Och för att ta sig till universitetet så måste man ha en bac. Det sjuka är ju att de strejkar för univesitetet.

Förstår ni? Ja, hur som helst så är det vi som borde strejka och inte dem, om någon nu måste strejka. Jag hoppas inte skolan blir blockerad! Nu senast idag innan lunch så sprang ungdomar i korridorerna och slängde upp klassrumsdörrarna. Och jag kom knappt ut med cykeln på grund av folkhopen som har börjat samlas framför skolan. Förra året var skolan blockerad i två månader, händer det i år igen, så är det bye bye bacen..

Bisous