Ett år i Frankrike

Sitter och pratar med syster yster på skajpan! Ema gör sitt jobb för tillfället och leker med guldgossen Pierce. London är fantastiskt med tegelhus och höstfärger, avnjöt Starbucks jultillskott idag på förmiddagen, en crème brulée latte. Jag varnar er betäll ingen kaka till, det vispade berget av grädde fyller ut tillräckligt. Troligtvis var det den som fick mig tro att jag var magsjuk för en stund sen, men det är bättre nu hittade lite kuckelimuckmedicin i nåt av skåpen här hemma hos Ema.

Jag har verkligen varit en riktig snyltare under de här veckorna. Den första bostaden var i Dylans universitetslägenhet, många trevliga människor, liten säng och endast pasta men det funkade. Bostad nummer två var hos Jackie och David över helgen på en bäddsoffa, sista natten fick vi dock sova i deras King Size dubbelsäng himmelskt! Tredje var hos Kath and Bob, ett gammalt par med världens tjockaste heltäckningsmattor. På torsdagkvällen när Dylan krälade mellan toaletten och sovrummet, magsjuk, stack Bob på nåt astrologigrejs. Jag och Kath bestämde att vi inte behövde några män, lagade en god middag, öppnade en flaska vitt vin och fnittrade till Fyra bröllop och en begravning. På fredagmorgonen bjöd hon mig på spa! Här talar vi om en dam på över 60 som jag träffade för första gången tre dagar tidigare. Senaste hemmet var Gail and John, som släppte av mig på west hampsteads tunnelbanestation igårkväll, och bedyrade att när jag än ville komma till London så finns det ett rum som väntar på mig där.

DU vet att du att du är en snyltare när du:
Sover på soffan.
Använder olika handdukar nästan varje dag.
Med en nyfikenhet ställer dig i dushen och testar utbudet av schampoo och duschtvål.
Tänker "usch, tandkrämen är inte alls lika bra här som hos de andra".
Betalar för härbärgandet med ett leende och en blomma.

Det ska faktiskt bli skönt att komma hem till Frankrike, för jag ser det gärna som hemma. Men ni anar inte hur underbart det var att träffa Ema och avreagera sig, lycka, sorg, längtan, glädje, frustration, ilska och allt i en härlig röra bara vällde ut i tårar och skratt. Jag behövde nog verkligen det här för visst hjälper det att prata svenska i telefon men det är inte samma sak som att prata med en av sina absolut närmaste öga mot öga. 

Ikväll ska vi på bio och imorgon så vill jag ta en sväng på stan. Funderar på att gå och lägga mig en stund nu bara för att jag är ledig liksom, det var upp tidigt i morse. Försöker att ladda batterierna så gott det går för den här hårda kampen innan jullovet.

Bisous!