Ett år i Frankrike

Bort med strejkerna!
Jag befinner mig i sydvästra Frankrike, i en stad som heter Mont de Marsan, cirka tio mil söder om Bordeaux. Nathalie (min mamma här) har berättat om förra året då de hade en massa svårigheter just med ungdomar som förstör allt i sin väg. Så tråkigt, visst det är en del av den franska kulturen att passionerat utropa sin åsikt, men de yngre generationerna tar det ju till en annan nivå. Är inte förvånad om de stänger min skola också (le lycée Victor Duruy). Jag satt och stirrade förskrämt på dörren till klassrumme under spanskan, oljudet från korridoren var ju aggressivt, till slut sa läraren Jonna lugn, de tär ingen fara. Ingen fara? De river ju stället!?

Det löjliga var när vi skulle gå till sista lektionen idag, metallportarna var återigen låsta, poliser och rektorn i full gång. Men nu fick vi inte korsa skolgården ens, Två jättelika grupper med elever stod på varsin sida med "la vie scolaire människor" som blockerade vägen och stirrade dumt på varandra. Vad är det här?! Tänkte jag frustrerat, väntade länge och väl men till slut fick jag nog, drog på mig och ett "jaha-det-är-såhär-fransmännen-beter-sig-ansiktsuttryck" och korsade strosande skolgården. Du är ju blond också!! Hör jag Marie skrattande vråla bakom mig för att överrösta mobben av ungdomar. Jag kom i alla fall nästan i tid till spanskan.

Aja, ska hålla tummarna för oss båda att de öppnar din skola och att de inte stänger min (även om det inte är trevligt att gå på lektionerna för tillfället).

Bisous