Ett år i Frankrike

Gårdagens middag pågick i tio timmar.. Efter en massa mat, gitarrspelande, crêpestekande, twister och inte att förglömma spökhistorier, fick jag äntligen krypa i säng vid 04.30 i morse, sann lycka. Men jag var övertygad om att jag inte skulle kunna somna, fransmän är hejjare på spökhistorier och jag vet inte allt som de lurade i mig. Då och då, bland annat under samtalet om omskärelser (ja, under tio timmar så lyckas man avverka en hel del udda ämnen), så utbrister någon av litterärtjejerna, den här gången jag själv men ni vet väl att vi nu ser "de andra" som barbarer, och detta stärker vårat ego. Ja, ännu ett tecken på hur järntvättade vi är med filosofin. Andra visdomar från kvällen var även att "blond" är ett stadie för själen. Djupt va?

I morse bankade Denis på dörren och jag skyndade mig in i köket och gav Jean en stor puss på kinden, det är ju hans födelsedag idag! En timme senare satt vi i bilen påväg till mormor i Archachon.

I familjen Roi's bil:
Denis: Det stör mig inget att Dylan och Jim har lämnat oss, för vi har Jonna nu.
Jean: aah, hon är snygg som Jim och pluggar som Dylan.

Väl framme blev det massa mat och presentöppnande, inte massa av det dock. Hursomhelst, sen bar det av för att vara lite naturella, detta innebar att vi åkte till den jättelika sanddynen i närheten och besteg. Ett tips, efter att ha druckit champagne och ätit salta kex, samt ett antal ostron med sellerisallad och gurksallad, ett glas vin, kyckling med olivsås, potatis och hericoverts, ost och två olika efterätter samt en kopp kaffe, spring inte uppför en 115 meter hög sanddyn och låt dig tacklas nerför den av dina bröder, det är bara ett litet tips och dagens lärdom. Men det var kalaskul att i en stor hög rulla nerför i sanddynen, nästa gång har jag dock inte min kappa på mig..

Nu dags för lite plugg och prata med min Luc, han är alltid så olycklig för tillfället.

Bisous!!