Ett år i Frankrike

Sen i onsdags da jag brot ihop vid lunchen nar Denis fragade mig om jag inte madde sa bra, for de hade markt att deras Jonna inte var till 100% riktigt. Jag borjade snyfta och skratta pa en och samma gang, det var sa bisarrt, for det ar ingenting som stor mig som jag tanker pa. Men efter det som sagt sa har det blivit sa mycket lattare! Och jag var ju posivtiv innan som ni vet, men nu ar jag ocksa pigg och allt flyter pa sa mycket enklare. Det var nog den forsta deppen over att mota vardagen efter att allt slutat vara nytt. Men nu har jag lart mig att alska vardagen, det ar ju tack vare den och rutinerna som jag kan bygga upp en stabilitet.

Nej, nu kan jag inte sitta har och prata ego, har en massa historia att revisera till provet pa fredag.

Forresten: Vill ni gora en svenska glad?
Skicka da zon och kexchoklad.
till:

Jonna Engstrom ROI
423 avenue Pierre de Coubertin
40 000 Mont de Marsan
France

For jag har ont i ryggen. (forresten en pase "surt och blandat" gar ocksa bra).