Ett år i Frankrike

Tack Ronja & Lukas som tog sig tid att tänka efter lite vad gäller frågan jag tvingade på er i mitt förra inlägg. Man mår bra av att tänka lite! Och jag blir jätteglad att ni svarar så att jag får lite perspektiv på det som snurrar i huvudet. Som svar på tal kommer jag naturligtvis med motfrågor: När infinner sig "jaget"? Har vi ens något eller är vi bara en vriden och mixad kopia av allt som omger oss? Mestadels våra föräldrar tänker jag på, de är vår första kontakt med omvärlden och anses allsmäktiga av oss när vi är små. Är mina tankar helt och hållet mina egna från början?

Det har inte hänt så mycket under dagen, fick 9/20 i geografi på senaste provet, vilekt jag är fullkomligt nöjd med. Bestämde bio med Camille i helgen, Nathalie och jag har länge velat gå och se Enfin Veuve (äntligen änka) ska visst vara kalasrolig. Om inte så säger jag inte nej till Ps. I love you få snyfta av sig riktigt ordenltigt, även fast den troligtvis kommer vara en uberhypad american happy ending (så fördomsfull man får vara). Kunde lämna kappan hemma efter lunch när jag cyklade tillbaka till skolan, den underbara solen värmer tillräckligt mycket om dagarna nu! Och det är fortfarande ljust ute.

Alla som ser min mami när hon är på Gotland nästa vecka, påminn henne om att hon måste hitta en present till Jacques för att jag får bo hos dem i Paris. Paris längtar jag mycket efter förresten, men jag vill inte stressa med det, jag kommer åka dit men det är inget jag måste skynda på, tiden går fort nog ändå.

Jean och Denis åker till Pyrenéerna ikväll och kommer hem på lördag, så jag har många dagar att leka psykolog med Luc, som Denis uttryckte det.. Vi får väl se..

Alla människor dör.
Jag är en människa.
Alltså dör jag.

Fullkomligt logiskt.

Alla tigrar är fåglar.
En anka är en tiger.
Alltså är ankan en fågel.

Ordet är fritt!!

Bisous