Ett år i Frankrike

Det var langsen jag var sahar trott, men i och for sig var det langesen jag somnade sa sent en kvall innan skolan ocksa. Jag behover mina jarntabletter! Orkar inte trana, och orkar inte gladjas. Koncentrationsformagan vill inte infinna sig och jag kan inte skjuta undan langtanskanslorna med plugg. Marie och jag ska ata lunch ute idag. kanske behover jag bara komma ut ur huset lite. Paris ar nog valbehovligt, men jag har avbokat Amsterdam resan, i brist pa pengar och tid. Det var nog det har jag oroade mig for med allt mitt plugg och lyckorus i borjan? att jag som vanligt skulle lata mig svepas ivag av sensationen, rusa rakt in i det, blundande. Sen att jag som vanligt skulle kora huvudet rakt in i den dar gra stenvaggen som forestaller verkligheten och tiden som hinner ikapp. Ska jag aldrig lara mig?

Eller ar jag bara sa trott att allt blir mycket tyngre? I sanningens namn vet vi ju att det har inte handlar om mig.

Det ar den dar forbannade stenvaggen det ar fel pa!

Ciao Bisous!