Ett år i Frankrike

Vi hade information om utbildningar efter bacen idag eftermiddag. En riktig plåga att gå runt där och höra om allt spännande som man kan ge sig in på som student i Frankrike. Nog håller jag kanske måttet för gymnasiet, men universitetet är en helt annan grej. Tröstade mig med hur mycket jag ändå kan göra. Det gick upp för mig hur hemskt det måste vara att inte ha någon bakdörr att trösta sig med. Vilken tur jag faktiskt har. Tänk om jag hade varit fransyska och inte hållit måttet för någon av utbildningarna som intresserar mig. Livet handlar nu inte om utbildningar det vet jag mycket väl, men jag har också märkt hur många dörrar det öppnar, speciellt i ett land som detta.

Stod länge och lyssnade på en man som presenterade motsvarigheten till det jag vill göra i Sverige; politisk vetenskap. Jag frågade om de hade många utländska studenter och det hade de såklart. Jag blev tveksam såklart, lockades av hur otroligt spännande det skulle vara att fortsätta leva ett liv här, självständigt från värdfamilj och så vidare. Om jag skulle komma in, jag är ju faktiskt trespråkig och det är alltid intressant i sådana sammanhang, men jag tror aldrig att jag skulle orka fortsätta plugga såhär. Denis säger att det är på universitetet man inte har något liv.. Så jag ska nog unna mig att ta den enkla vägen.

Bisous