Return of the Little miss sunshine

Skickar en massa solsken till Jesper! (och alla andra som behöver lite också) Hoppas att det kommer fram så snart som möjligt! För det är du värd!

Har just avslutat min dissertation i filosofi Vad lär oss naturens skönheter om skönhetens natur? Den blev ganska kort om man jämför med vad jag brukar skriva, tio sidor denna gång. Men för en gång skull känner jag mig nöjd men introt OCH slutklämmen, däremellan är det fortfarande lite si och så. Hade bett om att få mer tid eftersom jag hade så körigt förra veckan med alla proven. Monsieur Carfantan gick tveksamt med på det, vilken tur att jag lyckades skriva klart den i tid tills imorgon, det tycker jag är värt beröm i min bilaga för den här trimestern. Är lite orolig inför bacen det blir aldrig hundra procent solklart med hur koefficienten ligger till i levande språk 1. Ska lägga av en visit hos Monsieur Pinto imorgon.

När jag cykade tillbaka för att ha matte så skyndade jag som vanligt förbi ungdomsfängelset. Jo, det har byggt ett precis jämte småskolan, praktiskt va? Kolla här ungar vad som händer med er om ni inte lyssnar!! Kan läraren vråla och peka ut genom fönstret. Det bor bara killar där dock, vilket innebär att det alltid står en hop och dreglar vid staketet för varenda tjej som går förbi. Jag roar mig med att istället för att ignorera utöka deras språkkunskaper, så nu kan de snart säga Jag pratar inte franska!!

Vi har ingen spanska den här veckan, goda nyheter! Men Nathalie och Luc stannar hemma den här helgen, "dåliga" nyheter. Det är som straff för att Luc är så sur och anti. Herregud säger jag! Han är femton, hur ska man annars bete sig då? Och Denis inser inte att han hade privilegiet att sticka iväg och lämna allt som liftare när han var i den åldern, slippa höra gnälliga föräldrar och lärare. Inser han inte att han kanske skulle behöva en helg med skiåkning och trevliga stunder med familjen? Tyvärr har jag för lite magnesium och järn för att ge mig in i ännu en hemmagjord omgång av dr. Phil. Denis kan vara riktigt intelligent, nytänkande och insiktsfull när det gäller det mesta, men sin egen son har han inte mycket förståelse för.

Jag vill fråga er något. När är man verkligen sig själv?

Bisous

Kommentarer
Postat av: Ronja

jätte svår fråga. det beror väldigt mycker på hur stark man är som person och vilket självförtroende man äger. man är alltid sig själv i sin ensamhet. men när det kommer till att umgås med människor beror det till stor del på vem man är med. jag, som ändå känner mig ganska säker och trygg i mig själv, vet att jag ändras beroende på vem jag är med. jag ändras inte helt och hållet, men jag förhåller mig till människan jag håller sällskap. ju sämre självförtroende man har, desto mer ändras man. men att jag förhåller mig till en människa behöver inte betyda att jag inte är mig själv. mer att jag inte är mig själv fullt ut. är jag med en viss vän kan jag få ut min seriösa sida och är jag med min andra vän kan jag få skratta lite. men så fort jag känner att jag inte alls är mig själv i ett sällskap brukar jag oftast backa. det sällskapet får mig att bli osäker och det gillar inte jag. det får mig att säga och göra saker som jag inte alls står för.
nu blev det lite rörigt, men förstår du? jag hoppas att du har det bra annars jonna!!:)

2008-02-06 @ 21:46:06
Postat av: lukas

Interessant fraga, i brist pa annat att gora kan jag val lika garna forsoka svara pa den!

Jag gillar hur Ronja tanker, men jag haller inte med helt o hallet.
For mig representerar mina vanner olika eller flera sidor av mig sjalv, mina narmaste vanner skulle jag saga ar de som jag har mest gemensamt med.
Att bli paverkad av omgivningen, att anpassa sig efter umgange, beror helt pa ens personlighet. Vissa blir mer paverkade an andra, men de forblir fortfarande dem sjalva, aven om de andrar beteende, da de agerar efter sin personlighet.
Enligt mig ar man alltid sig sjalv, att man beter sig annorlunda med olika personer beror pa ens personlighet,
- darmed en sjalv.

Hoppas ni hajar vad jag menar :P

2008-02-07 @ 14:18:07
Postat av: luke

ah, glomde bort det dar med sjalvfortroende som Ronja namnde.
Nagon som ar "stark" som person och har ett starkt sjalvfortroende ar inte for mig mer sig "'sjalv" an nagon med ett svagt sjalvfortroende o "dalig" karaktar, de ar for mig bada tva helt sig sjalva, att de agerar olika beror pa deras olika personligheter...

ah, slutfilosoferat for idag..... x)

2008-02-07 @ 14:29:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0