Ett år i Frankrike

Har inte mått så vidare, riktigt dåligt egentligen. Inatt läste jag ut Harry Potter boken, grät och log genom tårarna om vartannat. Men den är farlig så fort man närmade sig slutet så gickd en inte att släppa. Därav tröttheten i morse. Teorin var att om jag inte läste ut den under natten så skulle jag spendera hela den här dagen med näsan i boken och inte plugga något inför geografiprovet imorgon. Det blev ändå en lugnare torsdag än vanligt. Hade mina två första lektioner på morgonen som vanligt, sen hade jag en och en halv timme matte. Många lärare strejkade så jag åkte hem och kröp i säng innan eftermiddagslektionen. Med mina anteckningar och geografiboken som sällskap, inte att förglömma PimPim som sussade i mina knäväck.

Vacklade in på litteraturen, prisade min underbara rosa räddning, (mp3 spelaren). Skrev slaviskt av Maries anteckningar och spelade in allt som sades. På så sätt behövde inte hjärnan överänsträngas alltför mycket. 

Tänker ofta på besöket i Stockholm, inför året i Frankrike. När Lucas och jag skyndade försenade in på skolgården som ekade av franska var det som att kliva in i en annan värld, ett franskt mummel eller snarare tumult omkring oss. Ska jag förstå det här? Var det enda jag tänkte. 

Nu idag när man skyndar fram i korridorerna och inte tar någon notis om att det är franska man hör, just för att man förstår. Sensationen har lagt sig.  

Skrev ett brev till mig själv häromdagen. Jag gjorde slut med mitt framtidsjag, sa att det inte kunde funka mellan oss. Jag kunde inte fortsätta en sådan relation, som inte tillåter mig att leva i nuet. Jag önskade mig inte lycka till, men jag lovade att ta hand om mig själv.

Jag förväntar mig inte att ni ska förstå det här.

Bisous