Ett år i Frankrike

Ni kanske ställer er samma fråga som jag gjorde igårkväll först: varför inte ansöka och chansa på att jag blir antagen? Men det funkar inte så. ´Tänk om jag skulle skicka in i år, troligen ratas, ansöka igen nästa år och få samma person som läser ansökan, då sänker det faktiskt sannolikheten att jag kommer in. Det finns nämligen så många saker som jag kan behålla och bara förbättra på i min ansökan.

Har just sparat ner ansökningspapprena till Sörängens ettårs kurs Global Rättvisa, deadlinen är den 15e april så det ska nog gå bra. MEN (avskyr det ordet) det står ålder: 20-35 överallt. Jag tänker dock ignorera detta, och förresten praktiken utomlands är året då jag fyller 20. Jag ska försöka vara så övertalande som möjligt. Det hela går ut på cirka fyra månaders studier av Latinamerika, spanska och internationella relationer som rör just Chile och Ecuador. Under fem månader vistas man sedan i ett av dessa länder som volontär. Drömmen!!

Funderade mycket på det här redan innan och det skulle bara höja mitt värde som student vid ett universitet ännu mer, skulle bra gärna vilja studera i London eller Paris, jag har ju sagt att jag vill se världen, men det betyder inte att jag vill missa storstäderna. Leva fattig bohem under studietiden, traska längs med Themsen på kvällarna, eller se eiffeltornet höja sig mot himlen. Det här året kommer alltså gå ut på att klara examen, går in helhjärtat för det nu, börjar med mattelektionerna på onsdageftermiddagarna den här veckan. Två timmar. Övertyga Sörängen om att de vill ha mig. Leva naturbarnsommar i två månader. Plugga spanska och bo hemma i höst, dra till Sydamerika efter jul. Samt kolla upp exakt vilka universitet i England som intresserar mig.

Tänk då är jag kanske i Sydamerika samtidigt som min underbara kusin Ronja! Man kan ju hoppas!
Nu dags för fysik och tillbaka till skolan.

JAG ÄR SÅ LYCKLIG!!

Bisous