Jag begär ingenting
Har smstrakasserat han med den fina plågade blicken, alltså inte skådespelaren i Underbara Älskade, utan han som liknar honom ni vet, eller nej det gör ni inte och jag tänker inte tala om det heller. Hur som helst så säger vi samma sak hela tiden, jag begär inget av dig, men jag längtar efter dig så att jag håller på att gå under. Ungefär så låter det hela tiden. Och det kommer det väl göra i ungefär sex månader till om inte någon av oss ändrar uppfattning, vilket jag är beredd på att han ska göra. Killar är duktiga på det, och tjejer också för den delen.
Dagens middag bestod av en hastigt värmd liten pizzabit (sån där fryst tåkig sak) och troligtvis en youghurt om jag orkar gå och hämta det. Har egentligen ingen matlust, äter för att mina småbröder ska bli glada. Ska nog börja med matten redan i kväll, sen antingen kolla Underbara Älskade igen eller fortsätta läsa min helmysiga bok. Märker ni hur desperat jag söker rutin just nu, när jag är beredd att kolla samma film igen, det gjorde jag senast när jag var 15 och skolkade från skolan jämnt. Var ledsen och i allmänt obalans. Varvade mellan Dirty Dancing och musikalen Hair, dagarna i ända, om och om igen medan jag låg i min säng, och alla andra var i skolan. Verkade inte som jag missade så mycket ändå, det blev ju bra i slutändan och jag fick fina betyg.
Hetsspelar Lars Winnerbäck också. Men det är så exakt typiskt mig. Göra något till det rinner över och jag tröttnar. Men innan jag hinner tröttna så bygger jag upp ett sånt engagemang att jag verkligen brinner för det jag gör. Tänk när jag spelade teater, var tillsammans med Chrille, var i stallet (bodde i stallet), tränade och ville gå ner i vikt. Nu är jag då här, i Frankrike. Tvingar fram mitt engagemang och tänker inte sluta förrän jag är helt slutkörd, vilket jag inte hoppas är inom sex månader.
I juli finns jag på klipporna vid Raukudd, allt jag ber dig om är att komma förbi och hålla om mig då, du behöver inte ens säga något. Jag har fått nog av ord.
Youghurt var det ja..
Bisous!!
Dagens middag bestod av en hastigt värmd liten pizzabit (sån där fryst tåkig sak) och troligtvis en youghurt om jag orkar gå och hämta det. Har egentligen ingen matlust, äter för att mina småbröder ska bli glada. Ska nog börja med matten redan i kväll, sen antingen kolla Underbara Älskade igen eller fortsätta läsa min helmysiga bok. Märker ni hur desperat jag söker rutin just nu, när jag är beredd att kolla samma film igen, det gjorde jag senast när jag var 15 och skolkade från skolan jämnt. Var ledsen och i allmänt obalans. Varvade mellan Dirty Dancing och musikalen Hair, dagarna i ända, om och om igen medan jag låg i min säng, och alla andra var i skolan. Verkade inte som jag missade så mycket ändå, det blev ju bra i slutändan och jag fick fina betyg.
Hetsspelar Lars Winnerbäck också. Men det är så exakt typiskt mig. Göra något till det rinner över och jag tröttnar. Men innan jag hinner tröttna så bygger jag upp ett sånt engagemang att jag verkligen brinner för det jag gör. Tänk när jag spelade teater, var tillsammans med Chrille, var i stallet (bodde i stallet), tränade och ville gå ner i vikt. Nu är jag då här, i Frankrike. Tvingar fram mitt engagemang och tänker inte sluta förrän jag är helt slutkörd, vilket jag inte hoppas är inom sex månader.
I juli finns jag på klipporna vid Raukudd, allt jag ber dig om är att komma förbi och hålla om mig då, du behöver inte ens säga något. Jag har fått nog av ord.
Youghurt var det ja..
Bisous!!
Kommentarer
Trackback
