Ett år i Frankrike

Har pratat med mormor om mitt tillfälliga tillstånd som inte är så väldigt balanserat. Rätt som det är så blir jag ledsen och måste lätta på trycket. Luc har väldigt svårt att ta detta, han säger att jag har förändrats. Jag hatar att höra just detta uttrycket, eller nej, men när man ser det som något negativt. Vi förändras ju hela tiden för att vi lär oss och utvecklas. Men det känns skönt att hon förstår ifall jag nu skulle bli sådan under mddagen eller något.

Har pratat länge med mami också. Så världen blev med ens mycket ljusare, även om jag vet att det pendlar. När jag tänker efter så har jag alltid hatat början av januari, och november, sådana onödiga månader då det ända man gör är att vänta.

Dagens Lärdom: Man måste tappa bort sig själv, för att hitta sig igen.


Bisous