mental utmattning+potatismos=schizofreni?

Kom mentalt utmattad hem från skolan för en stund sen. Hamnade i köket såklart. Där stod en skål med potatismos. Mahaha potatismos mahahah! lät en främmande röst i huvudet på mig, sådär läskigt, elakt skrattande. Men jag lydde rösten och ställde omedelbart skålen i micron. 20 sekunder senare satt och jag och lassade in moset i munnen. Darrande på handen efter 9h lektionspasset som jag genomlevt idag. Hade lunch i 30 minuter dock, då hann jag med att cykla fyra km och äta en skål musli. Nej, jag vet, det håller inte i framtiden.


När det spontana och oväntade potatismosbehovet var stillat, gick jag som en zombie ut till mitt lilla hus. Stängde dörren bakom mig och vrålade sedan det högsta jag kunde, ända nerifrån tårna. När det behovet var avreagerat tittade jag på PimPim; förlåt muttrade jag som svar på hennes uppspärrade ögon.


Tror ni också att jag håller på att bli lite smått galen? För jag börjar undra faktiskt. Men det skulle bara vara lite skönt, ena stunden jobba som en arbetsnarkoman och i nästa vandra runt som en zombie och bara stilla sina behov. Pratar ju med min katt dessutom, brukar inte det vara något slags tecken. Hur som helst så har hon inte svarat mera än med jamande, men när jag hör henne snacka människoprat då lovar jag att slå en pling till närmaste psykiatriker.


Avslutade dagen med att få tillbaka ett engelskaprov som jag blev riktigt missnöjd med, 14,5/20. Så jag spenderade resten av lektionen med att säga emot läraren och visa att hennes analyser var lite väl platta. Min ilska gav mig tillräckligt med energi för att orka skriva litteraturprov i två timmar dock, angående Jacques, ja vi har äntligen gjort upp han och jag, och jag tror att resultatet blev oväntat bra. Vi får väl se. Om jag så måste tvinga till mig ett betyg den här gången av läraren, hon säger att det är så svårt att betygsätta mig. Vadå är det noll så är det noll, men då vet jag ju åtminstone vad jag har att jobba med.


Nej nu ska jag måla färdigt min synteskarta i geografi och sen läsa lite. Hoppas inte potatismoset var till middagen ikväll..


Snart är jag hos dig igen


Bisous


Kommentarer
Postat av: Alex

Hihi, känner igen det där med att prata med katter :D Det som chockar mest är att de ibland tycks förstå en! :O Hälsa missen från mig! Ha de gott, och va rädd om dig. Massa KRAMAR

2008-01-11 @ 08:47:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0