Ett år i Frankrike

Ögonen går i kors och jag har svårt att fokusera blicken på saker som är längre än 30 cm från ansiktet, så går det när man är så helst ine i sin dessertation om romaner alltid måste innehålla kärlekshistorier. Den är i alla fall klar och renskriven nu, ynka fem och en halv sidor men men, blev nöjd med slutklämmen. Fast det blir jag nästan alltid, själva helheten är bara en massa snack. Hoppas inte hela mitt liv kommer bli så, en himla massa tjat och sedan enda gången då det är lyckat och intressant är på slutet. Oj vad pessimistisk man kan vara för en gång skull, men ni förstår ju att jag skämtar.

När jag kom in för att äta lunch innan kom Luc ner i kalsonger och hämtade upp frukost medan Jean sömnig vinglade omkring i pyjamas. Jag fick nog och ryckte in med städning av köket. Gjorde inte allt dock, så dum är jag inte, eller snäll. Och nu så stökar Jean runt med det sista. Vi har gjort en pakt mot Luc som går ut på att han måste dammsuga hela huset.

Volia, nu är mitt bröd klart!

Toppen! Det blev jättefint! Okej, antingen ska jag unna mig att kolla på Underbara Älskade eller läsa La maison du retour. Tror på det förstnämnda, det kan vara bra för ögonen att fokusera på annat än skrivavstånd.

Hoppas alla har en underbar dag!

Bisous