Ett år i Frankrike

Svar till Maria och hennes underbara kommentar!

Det är så härligt när man stressar hem efter en fullspäckad förmiddag, skyndar in på bloggen efter lunch och möts av så peppande ord! Jag vet att du skulle våga! Man måste bara hitta något som passar en själv. Det kanske inte är ett helt år man måste vara borta första gången, kanske ska man vara på en plats där det finns svenskar? Möjligheterna är oändliga! En sak kan jag dock lova dig, jag kommer inte att sluta blogga. En daglig dos svenska som går ut på att avreagera sig, det kan inte finnas bättre terapi här, där jag känner mig som en konstant ja-sägare (påminn mig om att jag har en hel del att säga om det ämnet senare).

Apropå vädret. Somnade igår rädd att taket skulle regna in eller i alla fall blåsa av. Åskan dundrade precis utanför fönstret och PimPim sov på mig mage (vart är hon nu förresten?). När jag går upp i morse för att äta frukost lyses himlen fortfarande upp av jättelika blixtar. Det är kustvädret som drar sig över oss. Det åskar inte längre nu men jag är dyngsur hela dagen på grund av mitt flängande mellan skolan och hemma.

Apropå Göteborg. Alltid när jag tittar på andra avenyn, eller tittade är väl en lämpligare formulering, så tänker jag på Göteborg, vad mysigt att bo där! Havet alldeles intill, storstad med trevliga människor. Tyvärr vet jag inte om jag kan få in att bo i en liten lägenhet där ett tag i mitt tajta tidsschema, men drömma kan man alltid.

Just det! Jag har helt glömt bort syftet med varför jag stressade in just nu. Kommer ni möjligtvis ihåg en viss Jacques? Precis närmare bestämt Jacques le fataliste. Vi hade ju ett prov typ bac förra veckan och jag fick 11/20!! Har nu redan uppfyllt mitt mål för den här trimestern, att bli betygsatt i alla ämnen. Hur som helst så var Madame Sillon jätteglad och ställde flera frågor till mig inför klassen angående det nya litteraturverket vi studerar, nämligen underbara Romeo och Juliette. Hon utvecklade sedan mina anmärkningar och jag måste få erkänna att jag var jättestolt. Den här läraren har nämligen varit helt anti mot mig innan, det kändes som om hon hade bestämt att jag inte kunde få något betyg alls av henne. Istället för att ge upp har jag mörbultat och misshandlat mitt medvetande med citat och analyseringar av Jacques le fataliste et son maître. Skam den som ger sig!

Nu ska jag bege mig ut i regnet och blåsten, har två timmar matte att avnjuta.

Bisous