Ett år i Frankrike

Sitter här och pratar med tre av fyra bröder på msn. Luc, Jim och Dylan. Systra mi loggade alldeles nyss ut, hon fattas mig verkligen. Luc har varit riktigt jobbig ikväll, men det var allt värt det när han skrej till mig tu sé ke jtm kan mm toi mm si je te fai des misères: du vet att jag älskar dig även fast jag gör taskiga saker mot dig (ungefär). Det var väl fint. Det var mindra fint innan när Luc och Jean fick mig att spela något spel där man skulle röra en punkt mellan olika banor. Vid tredje banans slut dyker det upp en fruktansvärd bild och ett skrik i högtalarna. Jag skrek så högt at jag nästan tappade rösten.

Syskonkärlek gör ont ibland

Bisous