Ett år i Frankrike

Nar jag korsade torget framfor George Pompidou hor jag nagon som sager "sorry miss!" vander mig om och tittar ner pa marken dar en lang svart kille sitter med sin gitarr och sina polare. Han ar jattevacker och har ett fint leende.
"Pratar du franska?"
"ja"
"Vad heter du?"
"Jonna"
"Jonna du ar verkligen jatte jattevacker"
"tack"
"var kommer du ifran?"
"sverige"
"vart ska du nanstans nu?"
"till en van"
"men satt dig ner och prata lite"
"jag ar ledsen jag kan inte"
"okej.."
"men tack for komplimangerna och ha en bra dag!"

merde! pourquoi je suis pas restée!?

Bisous