Ett år i Frankrike

Efter mitt bryt pa matten cyklade jag hem och ringde mami, och da foll jag ihop totalt, idag pa filosofin sa berattade Marie att hon hade pratat med filosofilararen igar under pcknicken som jag inte kunde folja med pa for att jag hade matte. Hon forklarade hur jag kande (att jag tror att lararna hojer mina betyg for mycket) men det svarade han att jag inte behovde vara orolig for. Aterigen kom tararna och jag doljde genom att ga och fylla pa min vattenflaska. Jag klarar inte av att hora folk som sager att jag kommer klara det. Paradoxalt eller hur?

Jag forsoker tanka pa annat ibland jag lovar, men det gar inte.

Nu ska jag slanga i mig resten av min macka till lunch och droga mig med mork choklad.

Bisous